– Hade älskat att få fira en titel med fansen

Förra säsongen fick Stefan Bajcetic sitt genombrott i Liverpools A-lag och hade det inte varit för skadeproblem hade han säkerligen noterats för fler än de 21 framträdanden han noterats för så här långt.

Den spanske mittfältaren lämnade som 16-åring sitt hemland och klubblaget Celta Vigo för att ta chansen att fortsätta sin utveckling i Liverpools akademi. Tack vare stenhårt och målmedvetet arbete har han nu tagit sig till en situation där han är en uppskattad medlem i Jürgen Klopps trupp.

Även om fotbollen betyder allt när han väl är ute på planen berättar han i en intervju med Liverpoolfc.com att han gärna fokuserar på annat när schemat är fritt från träning eller match.

– Jag är två personer. En person när jag kliver in på AXA Training Centre, sedan när jag åker hem försöker jag hålla mig borta från fotboll. 

– När jag hade chansen att köpa en bra kamera så gjorde jag det, jag älskar att fotografera. Jag har bilderna här, ibland glömmer jag att titta på dem, men en dag kanske jag tänker: "Det var en vacker plats" eller "Jag hade så kul på den platsen". Det är fina minnen.

– Ibland tar jag bara bilder på staden om jag tycker att det är ett coolt ljus eller om jag ser en fin byggnad. Jag tar bara en bild och sparar den här, det skadar ingen.

När det gäller både det fotbollsmässiga och privatlivet ställdes Bajcetic inför en stor förändring när det stod klart att han skulle genomföra en övergång till Liverpool.

– De sa: "Du måste packa nu, du reser imorgon.", säger han.

Flytten ägde rum när coronapandemin fortfarande präglade vardagen. Nästan omedelbart efter att en då 16-årig Bajcetic anlände till Merseyside blev han sjuk.

– Det var tufft att vara isolerad, men jag behöll lugnet. Jag hade min familj. Även om de var i Spanien så kunde jag ringa dem. Jag hade min flickvän också. Det var härligt att vara hemma och titta på Netflix! 

Det var inte problemfritt på fotbollsplanen heller. En skada gjorde att det dröjde innan han på allvar kunde integreras i Marc Bridge-Wilkinsons U18-lag.

– När jag kom så rehabiliterade jag från en skada, så jag kände att: "OK, jag måste visa varför de värvade mig". Det tog lite tid. Men när matcherna kom igång så kände jag att mitt självförtroende växte sig starkare. Jag byggde upp en bra relation med lagkamraterna. 

När han väl var i toppform dröjde det inte länge innan han började imponera på allt och alla inom akademin. Ordet om spanjorens kvalitet spred sig till A-laget och förra sommaren fick han chansen att visa upp sig på försäsongen. Därefter gjorde han tillräckligt för att få göra hela 19 framträdanden för A-laget under förra säsongen – han blev dessutom framröstad till månadens spelare i januari. 

Men sedan kom den skada som satte stopp för spel under våren.

– Eftersom jag hade haft samma skada tidigare fast på andra sidan så kände jag direkt att det var samma sak. Men jag tänkte ändå: "Det får inte vara samma sak, jag måste fortsätta spela."

– Men jag röntgades. Röntgen visar alltid någonting. Jag minns att jag var hemma och fick ett samtal: "Du har en stressreaktion". Det var självklart tufft, men jag tog det ganska bra ändå. Jag såg det som en möjlighet att bli starkare och förbättra vissa delar. Jag försökte att fortsätta att vara positiv. 

Därefter väntade en lång rehabilitering där disciplin är av yttersta vikt.

– Jag beundrar spelare som är väldigt disciplinerade. Det är svårt. Till exempel så är Mo (Salah) väldigt disciplinerad. Han äter alltid rätt, han är på gymmet hela tiden. Även de dagar när vi har haft väldigt tuffa pass och vissa känner att: "OK, det här var ett tufft pass, nu ska jag hem och vila" så gör han inte det. Han går till gymmet och gör det han måste göra, även om han inte vill det.

– Det är någonting jag måste lära av honom. På planen är jag väldigt disciplinerad eftersom jag är så tävlingsinriktad, jag är motsatsen till lat på planen. Men utanför planen finns det alltid dagar där jag behöver vara starkare mentalt och tänka: "OK, jag kanske inte vill göra det här nu, men det är en del av jobbet."

Bajcetic har drabbats av flera skadebakslag under denna säsong, något som inneburit att han endast gjort två framträdanden så här långt. När han väl är tillbaka finns det dock bara en sak som gäller.

– Jag vill vinna en titel. 

– Jag såg det hända när jag var i akademin, de två cuptitlarna, men jag var inte med i truppen. 

– Särskilt med tanke på den här staden, med fansen, det är någonting jag vill ge dem – en titel. Jag bryr mig inte om vilken det är. Varje titel är viktig för supportrarna och sprider positivitet i laget. Det är någonting jag hade älskat att uppnå här.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

🙏

Hjälp oss att säkra sajtens överlevnad!
Bli medlem/abonnera på LFC.se
299 kr/år och 99 kr/år för familjemedlem
Läs om våra medlemsförmåner