– Har vi verkligen shoppat klart?

Bild till nyheten – Har vi verkligen shoppat klart?
Enligt samstämmiga uppgifter från den visserligen väldigt lätthunsade mediakåren som följer Liverpool från första parkett ska The Reds nu, när Calvin Ramsay väl blir klar, vara färdigshoppade för sommaren. Darwin Nunez är såklart en håll käften-värvning och Carvalho och Ramsay är båda talanger med framtiden för sig. Men nog behövs det en mittfältare till?

Med Calvin Ramsay in får vi en högerback som kan stå på tillväxt bakom Trent Alexander-Arnold och som säkerligen lär få matchning i de initiala faserna av cuper och annat. Vi har dessutom Joe Gomez som kan vikariera med den äran på högerbacken och täckningen på högerkanten är därmed inte milslångt från den vi har på andra sidan, där Kostas Tsimikas växte ut till en fenomenal ersättare för Andy Robertson under förra säsongen.

Med Virgil van Dijk, Ibrahima Konaté, Joel Matip och – den redan nämnde – Joe Gomez har vi dessutom fyra mittbackar av hösta kvalitet.

Alisson Becker är såklart fortsatt självskriven i målet men Caoimhin Kellher visade under hela resan mot Carabao Cup-finalen på Wembley – och väl där – att han är en målvakt av yttersta världsklass han med.

Så när det gäller defensiven finns det verkligen inget att klaga på.

Jag räknar dessutom med att både Nat Phillips och Neco Williams lämnar under sommaren och jag tror det bästa för alla parter är att man överväger försäljningar där. Jag kan inte se hur mer tid på lån skulle göra att vi landar i något annat beslut än att en försäljning till slut är det bästa ändå. Och med två riktigt fina (halv)säsonger från båda i The Championship borde intresset absolut finnas där för att ro i hamn en affär.

Offensivt står vi oss också extremt bra just nu. Med Luis Diaz in i januari, Fabio Carvalho på plats för att ta nästa steg i karriären och en Darwin Nunez som är redo att ösa in mål för The Reds kan man knappast klaga på hur snabbt, sylvasst och nästa brutalt vi agerat när det kommit till anfallssidan.

Jämför vi med offensiven för ett år sedan kan vi konstatera att Luis Diaz av allt att döma är den som ersätter Sadio Mané (när han väl kritar på för Bayern München), Darwin Nunez är en helt extrem uppgradering av Divock Origi och Fabio Carvalho kan man argumentera för fyller Takumi Minaminos skor när han väl, av allt att döma, också lämnar i sommar.

Att ha en sådan utväxling på plats med tre veckor kvar till att försäsongen drar igång är ett exceptionellt bra scoutarbete och briljant sportcheferi. Och det vittnar en hel del om hur välmående Liverpool Football Club är.

Om vi dock stannar vid den sista lagdelen som vi ännu inte diskuterat så tycker jag det finns fog för att åtminstone lyfte ett frågetecken kring om vi verkligen gör rätt i att inte även uppgradera här. Jag förstår att FSG har en finansiell struktur som inte möjliggör Darwin Nunez-belopp till höger och vänster, men om pengarna finns så hoppas – och tror – jag att vi kanske inte alls det har shoppat klart. Oavsett vad Joyce, Jones och Pearce uppmanats säga.

Under förra säsongen fick vi se hur briljant Thiago Alcantara kan vara på ett mittfält när han är skadefri. Han var rentav så bra så att kollegorna skickade honom rakt in i Årets Lag även om man sannerligen kan argumentera för att speltiden i ligan kanske var lite för knapp för att han skulle in framför en del andra. Och det är ju där problemet ligger.

Är spanjoren redo för 35+ matcher i ligaspelet behöver vi nog inte oroa oss alls. Men vad är procentchansen för att han verkligen kommer att vara det?

Stor skillnad på våra mittfältskonstellationer

Efter 2-2 mot Chelsea på Stamford Bridge den 2 januari så gick Liverpool och vann 15 av 17 ligamatcher under vårsäsongen. De två kryssen kom mot Manchester City på bortaplan och mot Spurs hemma. Det var under en vår där mittfältet allt som oftast hette Fabinho, Jordan Henderson och Thiago. Dessutom fanns Naby Keita allt som oftast redo att hoppa in. Något hans sjukhusjournal också skvallrar om att man inte alltid ska ta för givet.

Upp till och med den där Chelsea-matchen strax efter nyår hade vi däremot tappat poäng i åtta matcher. Hur många av dem hade Thiago startat? 0. Hur många minuter hade Naby Keita spelat av de 720? 109.

90 av de 109 minuter Naby Keita spelade var dessutom i 2-2-matchen borta mot Spurs där han fick bilda mittfält med Tyler Morton och James Milner eftersom det rådde en kombinerat covid- och skadekaos som framförallt påverkade mittfältet just där och då. I övrigt var det 19 minuter hemma mot Brighton innan han gick av skadad. Och när han klev av var vi faktiskt i ledning.

Poängtappen och det som innebar att vi, trots en helt fenomenal vår, aldrig rådde på att komma ikapp Manchester City berodde alltså nästan uteslutande på de mittfältskonstellationer som faktiskt inte alla gånger höll måttet.

Under tre matcher som kom ganska tätt inpå varandra under hösten gav Klopp förtroendet till Curtis Jones och resultaten blev 3-3 borta mot Brentford, 2-2 hemma mot City och 2-2 hemma mot Brighton.

I Brighton-matchen hoppade dessutom Oxlade in efter 19 minuter och veckan efter, mot West Ham, fick han chansen från start när vi förlorade med 3-2 i London. Han fick ytterligare en av sina (ganska få) starter drygt två månader senare när vi förlorade mot Leicester på King Power Stadium.

Det här är på inget sätt någon svartmålning av individuella spelare, men statistiken är ganska tydlig. Det är när vi inte kan mönstra tre av fyra från den kvartett som består av Jordan Henderson, Thiago, Naby Keita och Fabinho som vi ganska snabbt tappar i kvalitet.

Kanske kan försäsongen göra så att Harvey Elliott kommer in i nästa säsong med samma självklarhet som han gjorde innan skadan på Elland Road? I så fall har vi en femte musketör. Men i övrigt är jag inte övertygad.

Det var såklart helt rätt att ge det fysiska fenomenet, James Milner, ett år till med tanke på allt han kan bidra med i omklädningsrum, på träningsfält… och i väldigt begränsad del på planen. Om vi behöver starta James Milner i en ligamatch kommande säsong så anser jag åtminstone att något är ganska fel. Men det finns ingen jag hellre slänger in för att gnugga hälsenor de sista sju minuterna när vi har en uddamålsledning att försvara.

Oxlade-Chamberlains dagar måste dock vara räknade och efter 62 minuter mot Norwich hemma den 19 februari (i en match vi faktiskt låg under med 0-1 när han fick kliva av…) så spelade han inte en sekund till av ligasäsongen. Jag vet inte exakt vad det säger, men det summerar kanske ändå något att han byttes av mot Thiago och att vi två minuter senare hade gjort 1-1 och fem minuter efter det dessutom tagit ledningen.

Men nåväl. Nu är det dags att vinka adjö.

Jag är dessutom långt från såld på tanken att Curtis Jones är the next big thing. Jag tycker han försvinner allt för ofta i matcher och i ett Kloppsystem lämnas inte utrymme för spelare som helst vill stå och vänta på boll ute i tomma ytor, det krävs en helt annan delaktighet över hela planen.

Att vi släppte in så mycket mål som vi gjorde i de där matcherna han startade under hösten skvallrade en del om att balansen inte riktigt gick ihop.

Kan sätta en centrallinje för tio år framåt

I den perfekta av världar hade jag sett att vi sålde Oxlade och lånade ut Curtis Jones. Innan han är redo för att spela på ett mittfält som ska vara världens bästa hade jag gärna sett att han imponerade i ett lag som Wolves, Brighton eller Aston Villa. Ni förstår ungefär kvaliteten jag menar. Ett lag som slåss om en plats på den övre halvan och där han även kommer behöva slita med sitt liv som insats i både offensiv och defensiv. Att komma upp som ’the Scouser in our team’, hyllad av allt och alla genom varenda ungdomslag… det gör något med en. Jag hade velat se Curtis Jones faktiskt anta en utmaning och brösta den med lite jävlar-anamma. Där finns en kaxighet som kommer att vara fullständigt underbar att skåda när fotbollskvaliteten matchar den. Men det behövs ett lyft i nivå innan vi är där.

Så för mig borde Liverpool göra allt vad man kan för att trolla i bankböckerna och skapa utrymmet som krävs för en mittfältsförstärkning. Naby Keita har bara ett år kvar på kontraktet och jag är absolut inte övertygad om att rätt steg är en saftig förlängning där heller. Då ska det åtminstone till både en, två och tolv doktorer som gör en noggrann läkarkontroll och som ger en hum om vilken fysisk status vi faktiskt pratar om för kommande år.

Så nej, gör plats till en riktigt dundervärvning på mittfältet med. Tchouameni var uppenbarligen ett transfermål och även om det till slut blev nästan miljard-dyrt för Real så visste vi såklart hela tiden att det var uppåt de nivåerna som skulle krävas. Jude Bellingham är drömnamnet och prislappen lär troligen ligga i samma region. Men killen fyller alltså 19 (!) år om tolv dagar och kommer vara värd varenda penny när allt väl summeras.

Med 23-årige Ibrahima Konaté, 19-årige Bellingham, den lika gamle Fabio Carvalho och 22-årige Darwin Nunez skulle The Reds gå in i nästa säsong med en centrallinje som kan dominera Premier League i tio år framåt. DET, om något, vore ett jävla statement.


15 kommentarer

  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
Stöd våra sponsorer