– Vi har fotbollen gemensamt

I en längre intervju med Gabby Logan i podcasten The Mid-Point diskuterar Jürgen Klopp flertalet ämnen, bland annat politik och hur det känns att bli äldre.

– För mig har ingenting förändrats, förutom på utsidan, som alla kan se på min kropp. På insidan är det ingenting som har förändrats, säger tysken.

– Jag har lite mer erfarenhet, förhoppningsvis lite mer visdom och sådana saker, men jag ler av samma saker, gillar samma saker. Allt är sig likt. Det förändras aldrig. 

– Kanske är det på grund av att jag alltid har unga människor runtomkring mig. Allt oftare är jag den äldsta personen i rummet nu. Jag började för 20 år sedan och var den yngste tränaren i Tyskland. Nu är jag väldigt ofta äldst i rummet.

– Vi alla har en stor sak gemensamt, det är fotbollen. Jag vet inte om jag hade varit rätt person för att hantera 16-17 år gamla pojkar och flickor som inte är intresserade av fotboll, för jag förstår inte hur man kan sitta framför ett Playstation eller X-box hela dagarna. Mina söner är äldre än mina spelare, de är 35 och 33. Det betyder att jag gått igenom många faser med dem som pappa, men de krävde inte så mycket styre.

– Jag vet inte om jag skulle kunna hantera 16-17-åringar i vanliga livet, men inom fotbollen är det inga problem, för det har vi gemensamt vilket gör saker och ting simpla. Kärleken till spelet för att det är lätt att samarbeta.

En del har förändrats

– Jag är nu 54 år gammal. När jag var spelare inledde managerna sina karriärer när de närmade sig eller var över 40 år gamla. Som tränare tog det lång tid att komma till den punkten. Nu har vi väldigt unga framgångsrika tränare så som Julian Nagelsmann och Domenico Tedesco i Tyskland och några fler i andra länder. Det är en fin utveckling, men det betyder att de har väldigt långt fram till slutet av sina karriärer. Tänk dig om Nagelsmann håller på lika länge som Roy Hodgson, han skulle ha en karriär på 40 år!

Klopp lyfter fram småsaker som förändrats i hans ledarskap under åren.

– Om jag hade tillåtit att en spelare pratar i telefon på vägen från hotellet till matchen för tio år sedan? Inte en chans! Nu hör jag Alisson prata på FaceTime med två av sina barn. Han pratar som en pappa gör med en tvååring och gör det ganska högljutt i bussen också, du kan tänka dig att det är härligt.

– Ju större avstånd det blir mellan dig och spelarna desto viktigare blir det att man förstår varför de gör sakerna de gör. Jag vill inte att de ska lyssna på min musik, jag vill inte att de ska göra exakt de saker jag gjorde när jag var i deras ålder. Jag lär mig av dem och lär mig vad som gäller nu. Det är intressant, men vi har i stort sett samma humör.

– Jag vet inte om det handlar om att vi är idrottsmänniskor eller om det handlar om att det gått bra för oss i livet och att humöret följer därefter. Vi alla har varit med om vissa saker, men det har löst sig. För dessa grabbar har det löst sig mycket tidigare än för mig. Vi kan le av samma anledning. 

– Det är väldigt viktigt att veta var folk kommer ifrån när du ska leda en grupp och vilken kulturell bakgrund de har. Det som är vanligt för en brasilianare kommer aldrig vara vanligt för en tysk och det har det aldrig varit. Några av dem dansar så fort de hör en ton, vilket inte händer så ofta för en tysk. Jag säger inte att det är rätt eller fel, jag älskar att det är så.

Källa: Liverpool.no