2017-04-01
Den 6:e november 1982 möttes Liverpool och Everton i ett hett derby på Goodison Park. För oss Liverpoolsupportrar är det känt som Rush-derbyt, för de blå Keely-derbyt!
Jag satt och såg om delar av matchen nyligen, och än idag slås jag av hur bra vi spelade.
Visst, Keely blev utvisad i första halvlek, men redan då borde vi haft ledningen med 3-4 mål, nu hade vi bara 1-0 (och ett felaktigt bortdömt mål av Dalglish).
Matchen blev trots detta het. När röken lagt sig hade Ian Rush gjort fyra mål (det första ligahattricket i ett Merseysidederby sedan 1935) och Lawrenson ett.
Ett helt enkelt grymt derby som jag kommer ihåg än idag. FA Cup-finalen några år senare (återigen med Rush i huvudrollen) kanske konkurrerar, men inte i ligan.
Det är lätt att stirra sig blind på Rush fyra mål och Dalglish fantastiska speluppfattning och kampvilja, men, för mig, är den kanske största jätten i matchen Alan Hansen.
Glenn Hysén (svensk som han är) får ursäkta, ni som växte upp med Carra och Hyyppiä som mittbackar likaså... Den långe skotten - som gavs alldeles för få landskamper av Alex Ferguson - är den bäste mittback jag sett. Han var bra i försvaret, hade en grym speluppfattning och spelade med klass och stil i en tid då mittbackar ofta var stabbiga benknäckare.
Som exempel, se denna match för att förstå. Hans brytning, halvvägs upp i planen, kontroll av bollen och sedan stickare till Ian Rush första mål är ren fotbollsporr. Bättre än så blir det inte.
Nu vankas ännu ett derby!
You'll Never Walk Alone!