Robbo-wan’s Tuppence: Grind it Out!

Att vinna ligan handlar inte om flyfotade löpningar, snygga
överlappningar och hinkvis med mål i augusti – det finns det ett flertal lag
som kan göra någorlunda – utan om att ta de där jävla jobbiga uddamålssegrarna
i slutet av december och under januari när skador präglar laget och bollen vare
sig rullar eller studsar som man vill.

Liverpools stora lagbyggen vann inte ligan för att vårt pass
and move överkom allt motstånd, de vann för att de presterade även under usla
förhållanden.

För att ta Sverige som exempel; Under 15 års tid var det mer
eller mindre än svensk tradition att media unisont ungefär vid Alla Hjärtans
Dag (note to self: Inget utmärker äkta kärlek som en låda geléhjärtan en gång
per år) förklarade att Elfsborg skulle vinna Allsvenskan.

Sedan, 5-6 matcher in i serien, kom lika traditionsenligt
Anders Svenssons klagomål över den taskiga kvaliteten på naturgräsplanerna och
hur mycket de missgynnade Elfsborg – och jag misstänker att öknamnet Gnällsborg
uppstod här någon gång. Taco och hans killar var grymma på Nobelfestens
balsalsgolv, men hade uppenbarliga problem när de behövde förenkla spelet och
gneta sig till poängen.

Under dessa kalla, vidriga, skitiga månader måste man kavla
upp ärmarna (eller om man är en klassisk engelsk lirare – spela i kortärmat)
och inse att det spelet man vill spela och det spelet man måste spela kan vara två
helt olika saker. Det krävs karaktär, och det krävs självinsikt.

Under ett stort antal år under min uppväxt visste jag/man
att manyoo skulle få en svacka under vintermånaderna. Likaså andra lag.

Liverpool fortsatte prestera (det är klart att vi inte var
100%-iga, få är det) i match efter match.

När Edmonton Oilers slog igenom med dunder och brak i början
på 80-talet mötte de regerande mästarna New York Islanders i finalen 1983.
Edmonton hade det otvetydigt mer talangfulla laget men förlorade finalen med
4-0 i matcher. Messier och Gretzky har efteråt berättat hur Islanders satt
ganska tysta mellan matcherna, istället för att jubla, och plåstrade om skador
och förberedde sig för nästa drabbning.

Ingen match är viktigare än nästa match, och sedan nästa,
och sedan nästa tills säsongen är över.

You grind it out!

You’ll never Walk Alone!