Gästkrönika: När jag blev frälst

Det var helt galet! Där stod vi, ett gäng 12-åringar med hakorna nere i asfalten och ut ur bussen kliver de; Bruce Grobbelaar, Alan Hansen, Ian Rush... ja, hela laget faktiskt samt en viss Ingvar Oldsberg!

Men vi tar det från början. 1 augusti 1986 var vi med fotbollslaget, Linghems SK, på cup i Halmstad. Spelade matcher, tränade, badade och hade det bra som det brukar vara när man är på turnering. Höjdpunkten skulle såklart  bli när hela laget skulle gå och se på en träningsmatch mellan IS Halmia och Liverpool FC (ett Halmia som vid matchdagen för övrigt var  förstärkt av Preben Elkjaer och Allan Simonsen). Detta Liverpool som man så många gånger sett på Tipsextra och som några månader tidigare tagit hem The Double, ett av de verkligt stora lagen i  Europa var på träningsläger i Sverige och vi skulle se dem live. Mäktigt!

Matchdagen kom och vi åkte alla till Örjansvall med stora förväntningar, väl  framme så visade det sig att vi hade platser precis nere vid planen. Det var nästan overkligt att se dem spela, de var så nära att man nästan kunde ta på dem (speciellt när det var inkast vid våra sittplatser). Om jag ska var helt ärlig så minns jag inte så mycket från matchen, men med lite hjälp från Halmstads idrottsmuseum har jag fått reda på att  resultatet blev 3-0 till Liverpool. 

Startelvan: Grobbelaar, Venison, Beglin, Lawrenson, Whelan, Gillespie, Dalglish, Johnston, Rush, MacDonald, McMahon.

Av någon anledning så hade vi fått höra att Liverpooltruppen bodde på ett hotell alldeles i närheten av den camping vi bodde på, det var bara att ta sig via stranden ett par hundra meter så var man där.  Naturligtvis så nådde även denna information vår lagledare, som genast la in ett besöksförbud gällande det aktuella hotellet.

Trots detta var vi en grupp om 4-5 pojkar som bestämde oss för att  bryta mot reglerna och bege oss till hotellet. Sagt och gjort, i ett  obevakat ögonblick smet vi iväg från campingen och sprang längs stranden fram till spelarhotellet.

Väl framme ställde vi oss utanför entrén i hopp om att få en skymt av  spelarna. Kort därefter svänger ovan nämnda buss in framför oss och ut kliver då som sagt ALLA spelare i Liverpools trupp. De kom direkt från matchen vi nyss hade tittat på därav så var även en viss Oldsberg på bussen, som var konferencier på matchen. Han bodde förmodligen på samma hotell.

Nu blev det bråttom för oss killar, vi hade inte haft tid att få med så mycket till autografblock och pennor. Jag lyckades dock få tag i en penna, men vad skulle de skriva på? Äh, det fick bli min t-shirt. 

Fram till så många spelare som möjligt och så fick de skriva sina autografer på min tröja. Så gjorde de flesta av oss i brist på papper, en kille fick till och med Ingvar Oldsbergs autograf på sin gympadoja! Fattar ni hur glada vi var!? Vi svävade ju som på moln och vad trevliga och tillmötesgående spelarna var, inga divor där inte. De tog sig tid att skriva autografer till alla som ville ha. Så här i efterhand grämer det mig att vi inte hade någon kamera, men det är bara en liten  detalj. Sedan den dagen var det helt klart vilket lag jag skulle hålla på i resten av mitt liv!

Tröjan har jag fortfarande kvar, jag tar fram den då och då och kollar på autograferna, Ian Rush, Bruce Grobbelaar, Alan Hansen med mera. (Oldsberg brydde jag mig inte om).

När vi kom tillbaka till campingen så fick vi oss en rejäl utskällning av ledarna. Varför lyssnade vi inte på dem, det var ju orättvist mot de andra som inte fick följa med o s v.

Tror ni att vi brydde oss...?

YNWA

Andreas Elowsson

Inlagt av: