Krönika: En förlorad spelstil?

Personligen blandar jag mig helst inte in i diskussionen vilket spelsätt och spelfilosofi som Liverpool Football Club ska följa för att ta sin 19:e ligatitel eller nå Champions League igen. Vi har alla sett och märkt att Manchester Uniteds spelsätt "jävligt effektivt" är så mycket mer att föredra än 68% bollinnehav och 0-2 i baken på Anfield. Men vart är vi egentligen? 

För att sätta saker i perspektiv kan jag berätta att Liverpool i de första 20 matcherna snittade 59% i bollinnehav. Dessvärre, och ännu jobbigare, lyckades vi vinna sju av dem. 
 I en match som mot Everton, hamnade vi på 44% bollinnehav men skapade en hel del bra lägen och borde dessutom ha vunnit (ni alla vet vad jag pratar om).  Så vad är att föredra?

Något som måste finnas med i beräkningarna är att vi skapar betydligt fler målchanser under Brendan Rodgers sedan tiden med Rafa Benitez. En slump? Nej, för båda tränarna hade en tydlig spelidé vilket Hodgson och Dalglish inte hade. Dessutom har vi fått se mer roliga och intressanta kombinationsspel i våra anfall som vi glatt kan tacka Luis Suarez för.

Så hur har de 11 senaste matcherna sett ut sett till bollinehav? Jo, där har vi tappat till 54%, men vunnit sex av dem och förlorat tre. Så, åter igen, vad är att föredra?

Jag har trott på Brendan Rodgers sedan säsongens början och jag har dessutom visat tålamod eftersom han faktiskt också är den första tränaren sedan Benitez som hoppas vara långsiktig. Däremot har spelfilosofin Tiki-Taka inte visat sig tillräckligt för att imponera på mig. För egentligen finns det bara två stycken bitar under hela säsongen som visat prov på den spelfilosofin - Enriques mål mot Swansea och pressspelet på Ethiad mot Manchester City. 

Känslan är att Brendan Rodgers under tidens gång inte heller varit så säker att Tiki-Taka och mycket bollinnehav är den rätta vägen att gå. För let's face it, hur många av dagens Liverpoolspelare är rätt för den spelidén? 

Ett mycket bra exempel är den tragiska matchen mot Aston Villa på Anfield. 1-3 i baken, men hela 72% bollinnehav. Med ett lågt försvarsspel och bra kontringsspelare i Benteke och Weimann, hade vi egentligen noll chans när vi inte får in ett mål. 
 Har man ingen kreativitet att öppna upp ett lågt spelande försvar, ja vad ska man göra då? Vi har ingen chans i luften och där tar det tyvärr stopp..

Mina tankar ovan lär låta negativa, men i själva verket vill jag ingenting annat än att se mitt Liverpool spela fotboll som det laget jag lärde känna i början av 2000-talet - ett glatt lag med anfall och ett en stark defensiv som visar samma inställning mot bottenlaget som mot Manchester United på Anfield. 

Ironiskt nog, med tanke på min kritik mot Tiki-Taka, har vi idag match mot ett West Ham United som i förra mötet på Upton Park var helt utspelade i de första 10 minutrarna. Då visade vi prov på en blandning av korta och långa passningar samt mycket rörelse. Kanske är en blandning av finlir och Stoke-kriga något att föredra? Det återstår att se. 

YNWA