Ordförandens Tuppence: Legend eller inte?

Michael Owen aviserar sin pension och spelaren som kunde blivit en legendar i den röda tröjan nådde aldrig riktigt de höga höjderna vi hoppats på innan han flaggade ut till Real Madrid.

Sant är att spelaren som kallades St Mike på Anfield är en av de spelare som gjorde störst avtryck i Liverpool Football Club under nästan ett decennium. Lika sant är skador - dessa ständiga förbannade skador - aldrig tog honom till de nivåer hans potentiel lovade. Aldrig över 20 mål i ligan och de som kom sattes oftast i kaskader  snarare än jämnt utspridda.

Man vill helst glömma hur han gick till Real Madrid -  såg lätt störd ut jämfört med den leende Steve McManaman när det begav sig - där han trots begränsad speltid fick ihop ett klart godkänt målfacit för att sedan ansluta till Nukes och sedemera den så beklagansvärda övergången till manyoo.

Han blir dock (i hjärtat) ihågkommen för hur han sågade sig igenom Argentinas försvar och satte ett mål i klykan och (som Liverpoolsupporter) hur han och Gary Mac nästan ensamma vände den - fram till bytena - något ensidiga FA Cupfinalen mot Arsenal.

Legendar då? För supportrar 10-15 år yngre än undertecknad var han nog en stor anledning till att de fastnade för LFC, men för mig personligen saknas fortfarande en del.

Samtidigt sitter en likaledes liten kille, från Uruguay, med alla kort som krävs för att bli en äkta legendar under Liverbirden och talar med media om saker med betydligt allvarligare innebörd för dagens Liverpool.

Att läsa Luis Suarez "jag lyssnar på anbud" får mig att sätta kaffet i vrångstrupen. Känns som klassisk jobbannons av den typ vi sett alltför ofta förut.

Jag låter det vara osagt hur seriös LS är med detta - eller sitt bedyrande av hur mycket Liverpool betyder för honom för den delen - utan accepterar att dagens fotboll är i ständig rörelse och att få spelare stannar i en klubb en längre tid idag.

Vi får avvakta och se helt enkelt.

You'll Never Walk Alone!