2012-12-31
Krönika: Kärleken kräver sitt...
Daniel Grinvald satt i djupa funderingar efter matchen mot Stoke och vill dela med sig av sina åsikter om - det inte alltid lätta - förhållandet till vårt kära Liverpool Football Club.
Hej alla goa Liverpool-vänner.
Här kommer min första och förmodligen sista så kallade krönika.
Anledningen till denna ser ni nedan.
Jag kunde helt enkelt inte somna efter Stoke-matchen. Tankarna bara vandrade och egentligen fullkomligt dunkade i huvudet.
Vi har alla en sak gemensamt här och det är att vi älskar vårt lag.
Med det sagt så har vi också något olika uppfattningar om hur det skall skötas…
Det finns speciellt två ämnen här som delar oss i hur vi tycker och tänker.
Det första är huruvida en bra tränare anpassar sitt spelsystem efter spelarna eller om spelarna skall anpassas efter ett nytt spelsystem.
Det andra är om man alltid skall tala väl och bara stötta sitt lag, i vått och torrt, i med och motgång, i nöd och lust…
Jag försökte verkligen att somna efter Stoke-matchen. Jag var helt slut och tröttkörd redan innan matchstart och fick kämpa för att inte somna under matchen.
Lik förbannat blev klockan en bra bit in på småtimmarna innan den välsignade sömnen kunde infinna sig.
Nå, för att återgå till de två ämnena så kom jag fram till följande: Att älska ett lag så som vi gör är väldigt likt att ha en älskad fru.
Om vi börjar med frågan om en bra tränare bör anpassa spelsystemet till spelarna eller spelarna till spelsystemet
och jämför denna fråga med att ha en älskad fru tänkte jag följande:
Varje lördag är det match på TV och här görs få eller inga undantag. Jag skall se min match!
Således tränar jag min fru (mina spelare) och har gjort så i veckor, månader och år i att inte störa mig vid denna tid.
I början, de första månaderna eller kanske år, går det si sådär…
Hon (spelarna) följer oftast order men ibland är hon (spelarna) där med de mest bisarra idéer om vad som bör göras istället.
Då har man två val. Kompromissa och kanske bara få se andra halvlek eller helt enkelt fortsätta att träna henne.
Vad gäller spelarna blir det ju samma sak. Anpassa spelsystemet och kanske inte få det jag anser optimalt eller köra på och träna vidare.
För min del kom jag fram till att jag helt klart vill se hela matchen och verkligen inga kompromisser.
Jag menar, tänk om hon kommer fram till att jag bara får se första halvlek eller ännu värre bara varannan match…
Med detta sagt tycker jag verkligen att Brendan skall köra på och träna med det spelsystem han anser fungerar bäst!
Trots allt. Skulle det inte fungera kan man till slut bli tvungen att byta ut spelaren/xxx (vågar inte skriva detta).
Vad gäller punkt nummer två att aldrig få kritisera utan bara stötta sitt lag (fru) är det självklart, för mig i alla fall.
Vi hoppar tillbaka till matchtittande varje lördag.
Man sitter där och förhoppningsvis njuter av matchen. (Inte tillräckligt ofta nu för tiden)
Hon väljer att sitta med och titta! Fantastiskt!
Dock börjar hon prata om helt ovidkommande saker så som att vi bör åka att handla sedan. Vi har en tvätt som skall tvättas. Vi bör… ja ni förstår säkert.
Är det då verkligen inte på sin plats med lite kritik och en mild tillrättavisning?
Samma sak med spelarna. De gör inte riktigt jobbet som var tänkt. Är det då inte på sin plats med lite kritik och en mild tillrättavisning?
Samma scenario framför TV:n.
Denna gång stänger hon av den och säger att det finns verkligen bättre saker att göra.
Spelarna irrar bara runt och har varken hjärta eller själ med i matchen.
Nu snackar vi inte mild kritik och viss tillrättavisning längre!
Nu är inget heligt varken Gerrard eller frugan!
Dock bör man, så sakligt man kan, förklara vad man tycker och tänker utan att häva ur sig vad som helst.
Vad händer då om TV:n stängs av nästan varje lördag…
Ja mina vänner, då är det dags. Det är dags att fundera på att byta ut spelaren/xxx (vågar verkligen inte skriva detta).
Så efter alla dessa bokstäver så är mina ståndpunkter följande:
Nej vi byter inte spelsystem.
Ja man får absolut kritisera sitt lag och fru!
Till protokollet skall också sägas att jag har en underbar fru som har överseende med mig när pennor och fjärrkontroller ryker.
Vill bara avsluta med att ni som inte har läst den tecknade serien Pondus har verkligen missat något! Verkligen!
YNWA
Daniel Grinvald
via
Robert Lindström1 kommentarer
Stöd våra sponsorer