Krönika: Skön seger trots halvdan insats

Oj, vilken skön seger. Men också: oj, vilken halvdan insats.

Det känns som att matchen bör delas in i två delar. PreAtkinsonshjärnsläpp och postAtikinsonshjärnsläpp. För den där utvisningen på Rodwell kan nog inte beskrivas på annat sätt. Hur röda mina glasögon än är, så kan jag inte hålla med om den utvisningen. Han står ganska nära situationen och bör ha bättre koll. Det där var kanske en frispark, om man ska ha i beaktning att det är ett hett derby som domaren vill kontrollera. Men inte mer än så.

Nåja, vi ska nog vara ganska glada för den där utvisningen för om de hade fått vara 11 man på plan under hela matchen så vet jag inte så säker på om resultatet hade varit detsamma. Bortsett från en nick som Suarez hade i åttonde minuten (som Kuyt vaskade fram ur ingenting, som vanligt) så var det Everton för hela slanten. De lyckades pressa ner oss och slå flera farliga inlägg. Men i ärlighetens namn vill jag nog säga att det var mer Everton som gjorde det bra, än vi som gjorde det dåligt. 

De har ett av ligans bästa defensiva spel (om inte det bästa), vilket vi inte minst kunde se förra veckan borta mot City. De sätter en otrolig press på båda innermittfältarna, vilka det är tänkt att spelet ska gå igenom. Vilket i sin tur leder till långbollar från vår sida, som de sedan kan plocka ner.

Men sen kom utvisningen. Huruvida det räddade oss eller inte går inte att uttala sig om, men vid det tillfället kändes det skönt. Deras spel kom av sig, och vi fick igång vårt. Ganska bra till en början, tycker jag. Vi breddade spelet fint, passade i ett helt ok tempo och började kom i våg efter våg. Det resulterade till slut i en korrekt dömd straff som Kuyt dessvärre missade. Eller, det är nog mer rättvist mot alla att säga att Howard räddade straffen. För det var en bra slagen straff, bara det att räddningen var snäppet bättre. Nåja, ingen kan göra mål på alla sina straffar. Det är sånt som händer. Efter det fortsätter vi trycka på, och Adam håller på att göra årets mål men bollen studsade via ribban och ut, istället för in.

När spelarna kom tillbaka efter halvtidsvilan verkade de ha lämnat intensiteten i omklädningsrummet. Trots att Carroll hade ett par farliga nickar på hörnor så lämnade spelet mycket i övrigt att önska. Man märkte inte ens att vi var en man mer, och vi utbytte farligheter med Everton. Försvarsspelet var extremt passivt stundtals (förutom Skrtel som var ett monster i det defensiva luftrummet), nästan som om spelarna trodde att matchen redan var avgjord. Trots att det stod 0-0.

Det var orörligt, det breddades för dåligt, första touchen var för dåligt, passningstempot var odugligt, och koncentrationen överlag kändes alldeles för bristfällig. Då gjorde KK några byten som många av oss efterfrågade. In med Gerrard och Bellamy. Visa grabbarna på planen att vi inte är nöjda. Att de måste vakna till. Och det gjorde dem. Tillräckligt i alla fall.

Efter mål av båda våra anfallare blev det till slut en otroligt skön 0-2-seger. Det gäller att vinna även de matcher som man inte briljerar i, och det gjorde vi igår. Tack för det! Det ska bli oerhört skönt att gå in i landslagsuppehållet med den segern i ryggen.

YNWA/Soran

PS: Apropå landslagsuppehåll: Jag har fått den enorma äran att kommentera Finland-Sverige tillsammans med Glenn Hysén. För er som vill se matchen, men ha röda kommentatorer så är det unibet.se som gäller. DS: