Kristians sista liverapport och summering av 2010/11

Det var dags för den sista matchen för säsongen och den skulle spelas på bortaplan, nämligen i Birmingham, Villa Park. Matchen mot Aston Villa kändes på förhand som en tillställning utan större förväntningar och det berodde mest på att chansen att få spela i Europa League nästa säsong var väldigt liten. Dock var det självklart att Liverpool FC ville försöka att avsluta säsongen på ett snyggt sätt även om avgörandet om femte platsen inte låg lagets egna händer, eller fötter, då stämningen var god hela dagen igenom.

Jag och mina vänner tog tåget från Stoke till Birmingham vid middagstid och var framme cirka en timma senare vid Birmingham New Street. Där tog vi beslutet att först se oss omkring i Centrum, men sedan gå tillbaka till stationen och sätta oss på puben som finns där då planen var att senare åka med ett tåg ut till Aston där Villa Park är beläget.
När vi två timmar senare gick längs gatan mot Villa Park kände man adrenalinet sakta men säkert ta över kroppen och väl inne i innandömet av arenan pumpade det för fullt då Liverpool-sånger drogs igång med de andra fansen. Bortamatcher med ”The Traveling Kop” har den charmen. Det sjungs och hoppa något kopiöst. Tyvärr upplever man inte det på Anfield i samma stil förutom inne på The Kop när matchen väl startat.

Några minuter innan det att domaren blåste igång matchen intog vi våra platser i de främre raderna bland bortasupportrarna och det var en riktigt bra stämning från hela arenan under hela matchen. En höjdpunkt var att Steven ”Captain Fantastic” Gerrard stod bland oss och det var högt uppskattat av alla.
Resultatet i matchen vet vi i efterhand och något ytterligare intressant under de nittio minuter som spelades finns inte att tillägga. När matchen var slut stod vi kvar och applåderade våra spelare som kom fram till oss och kastade sina tröjor till publiken. Min vän var nära att få tag i Flanagans tröja men missade med någon centimeter tyvärr. Lite senare var vi ute på gatan igen och tog oss snabbt tillbaka till tågstationen för att där ta någon öl och sedan bege oss hem. Hemresan gick smidigt och jag gick i säng ganska tidigt då jobbet väntade klockan nio dagen efter. Jag hade haft en bra sista matchdag för säsongen trots resultatet och missad Europa Leagueplats.

Nu när säsongen är slut och det inte blir någon mer rapport från mej innan nästa säsong så tänkte jag ändå ta tillfället i akt och kort summera säsongen 2010/2011.
Säsongen för LFC och dåvarande tränaren Roy Hodgson började okej, med ett någorlunda bra spel och ett oavgjort resultat hemma mot Arsenal, för att sedan störtdyka och utveckla sig till en situation som krävde ett gällande skrik på hjälp. Roy lyckades inte alls med sina idéer och det kändes från början som om han inte hade spelarnas förtroende. När nästan halva säsongen hade gått och Liverpool befann sig obehagligt nära botten i PL istället för i toppstriden valde klubben att göra sig av med Roy och ersätta honom med legendaren Kenny Dalglish. Kungen hade återvänt och ingöt hopp i oss men nästan direkt kom ett bakslag för oss fans.

I januari valde Fernando Torres, en hyllad hjälte på The Kop, att vända Liverpool FC ryggen genom att begära en transfer till Chelsea FC. Ryssen betalade £50 miljoner för vår stjärna och igen av oss kunde förstå vad som hade hänt. Dock köpte Liverpool Luis Suarez från Ajax och Andy Carroll blev Liverpools dyraste värvning någonsin när han signerade sitt kontrakt under de sista timmarna på transferfönstrets sista dag. Med hjälp av våra nya amerikanska ägare har vi muskler att betala för de bästa och kan se framtiden an. Med facit i hand gjorde LFC den bästa affären genom att sälja El Nino och köpa två spelare som ser ut att gå en stor tid till mötes. Suarez har redan betalat av sig och visat sin potential vilket lett till att The Kop nu allt som oftast sjunger hans namn.

När Kenny efter januari fick lugn och ro att börja jobba med sin trupp radade han upp positiva resultat som tillslut lyckades ge oss en sjätteplats i Premier League, en plats som inte såg möjlig ut under första halvan av säsongen. Vi ska vara nöjda med det som King Kenny gjort för oss och efter det att både han och Steve Clarke äntligen skrivit på varsitt treårskontrakt så ser det ut som om sommaren och de kommande säsongerna kan bli mycket intressanta, särskilt när klubbens ägare lovat att investera i ”stora” spelare. Säsongen har precis slutat men jag kan knappt vänta tills nästa drar igång.

Personligen har jag verkligen njutit av att fullborda en hel säsong live med Liverpool FC. Det har blivit många matcher, mest hemma, men även borta. Jag fick fira femtio matcher mot Tottenham på Anfield, en milstolpe att vara stolt över. Jag har fått se matcher som dem mot Chelsea hemma och borta, slakten av ”Scums” hemma, samt fina resultat mot Birmingham och Newcastle.

Det finns en del matcher som man helst vill glömma att man var på men det hör väl till att stå stark i motgång för att sedan få uppleva matcher som gör en vild av glädje. Jag har fått besöka många arenor i olika städer som till exempel Old Toliet, Stamford Bridge, City of Manchester Stadium och Goodison Park. Jag är även stolt över att vara innehavare av ett säsongskort på The Kop under nästa säsong och kommer fortsätta att följa Liverpool FC på plats. När jag var en liten pojke och såg alla matcher på TV hemma i Sverige trodde jag inte i min vildaste fantasi att jag skulle få uppleva det jag gör nu men det är jag evigt tacksam över att få göra.
Tack för att ni tagit er tid att läsa mina rapporter och jag lovar att det kommer fler. :)
Vi hörs nästa säsong!

You’ll Never Walk Alone.
Kristian