Kristians liverapport från LFC 3 Newcastle 0

Ännu en gång fick jag vakna upp till en klarblå himmel och solsken. Det är inte ofta som det händer här i England så det gäller att ta vara på dagarna med vackert väder. Eftersom ”kick off” i matchen mellan Liverpool FC v Newcastle var satt till klockan 12.00 var jag tvungen att stiga upp tidigare än vanligt och möta upp mina vänner för att sedan tillsammans bege oss till tågstationen och vidare till Liverpool Lime Street. Men vad gör det när det är varmt och skönt utomhus och man är född Liverpoolsupporter?

Då tågen inte går som vanligt i England på en söndag var vi i Liverpool klockan 11.20, vilket betydde att det var cirka fyrtio minuter till matchstart. Det är inget vi är vana vid då vi brukar ha gott om tid till att ta oss till puben för några öl och trevligt umgänge med våra vänner från Liverpool innan matchstart. Vi bestämde oss för att ändå ta en öl innan vi vandrade ner mot Anfield och visst hann vi med att komma in på The Kop i samma veva som hela stadion brast ut i ”You’ll Never Walk Alone”.

Jag älskar denna sång men då det blivit rutin att gå på match vecka in och vecka ut så har jag slutat ha behovet av att alltid vara på plats i tid för denna hyllnings hymn. Det är inte så att jag inte bryr mig utan det handlar mer om det upplevs så ofta ändå, inte mer med det. I början var jag alltid fokuserad på att ta mig in på Anfield i tid för att inte missa YNWA men nu brukar jag nästan alltid vara på väg upp till min plats på The Kop medan den sjungs och självklart sjunger jag med ändå.

Stämningen på Anfield var stundtals riktigt bra men även om vi spelade mot Newcastle var det dock inte som att möta Man Utd , Everton eller Chelsea. Tur att Liverpool genomförde en match där alla spelare gjorde sitt jobb och även om Newcastle då och då skapade chanser så kändes det aldrig som om LFC gav dem chansen att komma igen och publiken gjorde sitt i det hela. Då både Maxi och Suarez gjorde mål fick The Kop även chansen att sjunga två favoritsånger. Det är helt otroligt vad trallvänliga dessa två sånger är, och beroendeframkallande är de också eftersom man inte kan sluta nynna på dem. 3-0 var ett resultat som bevisade det vi sett i hemmamatcher mot Man City och Birmingham, att vi har en form som håller i sig och att vi som lag för tillfället är väldigt starka. Det är bara att hoppas det fortsätter på samma bana i de matcher vi har kvar.

Efter matchen var vi alla nöjda och då solen sken och klockan bara var lite efter 14.00 tog vi oss tillbaka till puben för lite socialt umgänge, en pint och chansen att se Arsenal v Man Utd på TV. Medan några av mina vänner följde toppmatchen var jag själv ute på gatan och ”kickade” fotboll med en 9-årig ”local lad” som bor mitt emot puben. Hans far berättade att sonen precis blivit inskriven i Liverpool FC:s fotbollskola och man såg att han har bra ”touch” för sin ålder. Det var bara att önska lycka till. När vi varit igång så pass länge att min kondition började svikta, jag får skylla på ett flertal öl under dagen, var det dags för oss att bege oss till centrala Liverpool och en pub i närheten av Lime Street.

I centrala Liverpool var det mer livat och människor i röda tröjor sågs självklart till höger och vänster. Vi stod utanför puben i solskenet och njöt av det faktum att vi ännu en gång tagit en seger efter en stabil insatts samt att ”The Gunners” lyckats vinna med 1-0 mot ”Scums”. Efter någon timma begav vi oss till Lime Street och steg på tåget som tog oss tillbaka hem och efter en vacker dag med solsken, blå himmel, värme, härlig match, tre poäng, öl, gott sällskap och lite fotbollspelande var det skönt att komma i säng då jobbet väntade dagen efter.

Tyvärr kommer jag inte bege mig till London och matchen mot Fulham då jag jobbar och denna gång hellre sparar de pengarna till min semester i Sverige under slutet av maj. Dock kommer jag självklart att se matchen mot Spurs och den matchen är en milstolpe för mig. Jag firar nämligen 50 matcher live med Liverpool FC, hemma som borta, genom att gå på den mycket viktiga matchen. Efter det tar jag sikte på 100 matcher och i längden kanske jag kan komma upp på samma nivå som vår egen hjälte och legend, Jamie Carragher ;)

Tack,
Kristian
YNWA