Kristians liverapport från LFC-Sparta Prag

Bild till nyheten Kristians liverapport från LFC-Sparta Prag
Kristian Andersson är 24 år och uppväxt utanför Borås.
Han bor för tillfället i England, inte långt från Liverpool. Han har en engelsk flickvän, ett intressant arbete och sitt kära Liverpool FC som han försöker se så ofta han hinner över hela ö-riket.
Här nedan kan du läsa hans liverapport från mötet mellan Liverpool och Sparta i förrgår.

Eftersom alla i mitt vanliga Liverpool-sällskap var på semester eller inte kunde ta ledigt från jobbet så var det bara min tjej och jag som begav oss till Liverpool på torsdagen för att se Liverpool FC ta emot Sparta Prag i Europa League hemma på Anfield.

Vi hade bestämt oss för att ta ett tåg på förmiddagen och gå en rundtur i de centrala delarna av staden samt äta lunch innan det senare vankades match. Dagen började lovande med klarblå himmel och tolv plusgrader, ett tecken på att våren är på gång till de brittiska öarna. Det var mycket gemytligt att vandra omkring på gatorna i solsken och bara njuta av att vara ledig. Oftast när man beger sig till Liverpool med grabbgänget är det fart och fläkt som gäller, vilket jag i och för sig inte har något emot men det kan vara skönt att ibland bara ta det lugnt.

När Anna och jag var mätta av både centrum och maten tog vi oss till en pub där mina vänner från Liverpool oftast håller till under dagen före match och självklart var de där precis som vanligt. Det var en positiv stämning och det pratades om allt möjligt medan vi drack några öl. Huvudämnet var dock mina vänners resa till Prag dit de åkte för att se den första omgången mot laget från tjeckiens huvudstad. Vi skrattade gott åt deras historier och jag kände hur längtan efter att åka på en bortamatch i europa tog tag i mig. Förhoppningsvis kommer det något tillfälle inom en snar framtid?

Hela sällskapet tog sig sedan med taxi från centrum till Anfield-området och där satte vi oss på en av pubarna för att spendera den sista timman före matchstart. Nu pratade vi bara om matchen och förväntningarna inför denna. Tro det eller ej men till och med min tjej var livligt involverad i diskussionen. Hon är inte den mest fotbollsintresserade personen men hon försöker att lära sig om Liverpool FC och klubbens historia och hon uppskattar att gå på match ibland då det inte hör till vardagen för henne.
Väl på The Kop sjöngs You’ll Never Walk Alone i vanlig ordning och stämningen var bättre än i den senaste matchen mot Wigan. Det är precis så som många säger, att Europeiska kvällar på Anfield är speciella. Tyvärr är det inte i Champions League vi spelar för tillfället men vi får fortsätta hoppas att vi kommer dit och även fortsätta stötta vårt lag i vilken turnering vi än spelar.

Det var inte direkt något skönspel man fick uppleva mot Sparta Prag, dock var slutresultatet desto mer inbjudande. I andra halvlek gjorde vår evighetsmaskin, Dirk Kuyt, mål och gav laget den där extra energin till att under de sista minuterna försvara ledningen och hålla nollan. Jag tänker inte inte direkt reflektera mer över matchen då den inte bjöd på mer än ett positivt resultat och att Joe Cole gjorde ett bra framträdande efter sina skador och dåliga form. När N’gog tog ett avslut från ett läge som Cole skapat åt sig själv tyckte jag synd om honom, han vill ju så gärna sätta sin prägel i Liverpool. Vi får hoppas att det blir så. Tyvärr fanns det en del negativt i och med matchen. Det var oroande att se både Agger och Kelly bytas ut på grund av skador men vi får hoppas att det inte är alltför allvarligt ställt med dem. Kelly är en spelare som kommer bli mycket stor i Liverpool och han har fått rejält med beröm den senaste tiden för sina insattser. Ironiskt nog var det något min kompis och jag sade när vi helt utan att först veta om det delade en taxi med Kellys far inför gruppspelsmatchen mot Utrecht i höstas. Vi sade att vi trodde på killen och att han denna säsong skulle blomma ut, vilket han gjort. Det är kul att ha rätt ibland.
Efter matchen gick vi tillbaka till puben där vår eftermiddag började och tog oss en öl innan Anna och jag begav oss med taxi till Lime Street för att ta tåget hem. Vi var båda trötta efter en heldag i Liverpool och en match som tillslut tog vårt lag vidare i Europa League.

Jag kommer tyvärr inte ha möjlighet att åka och se bortamatchen mot WestHam i morgon då det blir för dyrt att åka till London två gånger på en månad. Ibland får man tänka på ekonomin och jag sparar istället pengarna till den stora match som spelas den 6 mars, den mot Manchester United. Då kommer min bror Sebastian och min vän Anders över för att uppleva detta mäktiga scenario. Det blir min brors första besök på helig mark och vilken match än den mot ”Scums” kan vara bättre för att göra sin debut på Anfield och The Kop?

Tack,
YNWA,
Kristian


  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
Stöd våra sponsorer