När man går genom stormen...

Om man skall säga något om Roy Hodgsons första period i Liverpool så är det att det mer eller mindre stormat konstant.

Krig mellan nya och gamla ägare, ägare som inte velat släppa taget, ekonomiska problem, risiga resultat, rykten om nyckelspelare, citat från spelare som kanske eller kanske inte vill lämna etc, etc...

Roy sa att man inte skall bedöma något förrän efter 10 matcher och det är dags men som jag tidigare skrev anser jag oavsett att han skall få vara kvar för klubben behöver framförallt lugn och ro.

Liverpool bygdes inte över en natt under Shanks och inte - oavsett vad vi tycker om dem och honom - manyoo under Fergie heller.

Jag skulle gå så långt som att säga att klubben fem mil bort i mångt och mycket kopierade Liverpools 60-talsupplägg för att nå målet.

Då är vi tillbaka till Roy. Han tar över under en storm men går in i det med huvudet högt. Han måste tillåtas att försöka ta oss igenom en storm som varat länge nu och ännu inte bedarrat. Att skicka honom och slänga in någon ny skulle inte få stormen att bedarra, det skulle bara förlänga problemet.

"The Nicest Man in Football" söker fortfarande efter rätt kombination av spelare och taktik men en bit efter annan verkar så smått sätta sig. Ibland måste man plocka bort en bit för att två andra sitter bättre ihop... Det är ett pussel.

Roy står rakryggad och efter senaste matchen kunde man nästan se hur ett titanimplantat sattes in i ryggraden och stagade upp honom. Tillsammans med det stöd han fått från många av stjärnorna skall vi ta oss ur stormen...

You'll Never walk Alone!