Istanbul 2005: Matchen

Benitez överraskade många med att bänka Dietmar Hamann och sätta in Harry Kewell i startelvan i stället. Speciellt med tanke på alla skadebekymmer australiensaren hade dragits med under säsongen så var detta en stor överaskning. I övrigt var det inga större omformateringar i startelvan som såg ut på följande sätt.

Startelva: Jerzey Dudek, Steve Finnan, Sami Hyypiä, Jamie Carragher, John-Arne Riise, Djimi Traore, Harry Kewell, Steven Gerrard, Xabi Alonso, Luis Garcia, Milan Baros

Avbytarbänk: Scott Carson, Josemi Rey, Vladimir Smicer, Dietmar Hamann, Igor Biscan, Antonio Nunez, Djibril Cisse

Så här valde Rafa Benitez att starta matchen och systemet han körde på den tiden var ett 4-4-1-1 system med Kewell som släppande bakom Baros. Atmosfären var enorm på Ataturk Stadium i Istanbull där 65 000 galna åskådare hade tagit plats. Ingen visste dock vad som komma skulle och att det förmodligen skulle bli deras största upplevelse någonsin. Liverpool satte dessutom rekord i antal olika nationaliteter i startelvan vad det gäller Champions League. Hela nio olika nationaliteter deltog från start och två andra hoppade in så totalt elva stycken.

Matchen startade och efter bara 53 sekunder smällde veteranen Paolo Maldini in 1-0 till Milan på en volley. Detta är det snabbaste mål som någonsin kommit i en final i Champions League, det var även rekord för äldsta målskytt i turneringen. Det var efter en frispark från Andrea Pirlo som Maldini fick sin drömträff. Traore var den som hade orsakat frisparken, bara så vi har det till handlingarna.

Nästa farlighet kom i matchens 13:e minut när Hernan Crespo nickade men Luis Garcia rensade bort bollen på mållinjen. I matchens 23:e minut drog Kewell på sig en ljumskskada och ersattes av Vladimir Smicer vilket var ett byte som Benitez antagligen inte hade planerat att göra men det skulle visa sig vara ett lyckat byte.

Bara en kort stund efter bytet lyckades Andriy Shevchenko sätta bollen bakom Dudek framspelad av Kaka. Dock bedömdes den ukrainska anfallaren vara offside så målet underkändes. Före halvtidsvilan gjorde dock Crespo både 0-2 och 0-3 vilket gjorde att matchen nästan kändes punkterad och klar när spelarna gick in för att vila.

Liverpools spelare såg ut som de hade blivit överkörda av ett godståg och det såg ut som man hade sålt smöret och tappat pengarna när man gick in i omklädningsrummet i halvtid. Detta var nog bara en synvilla för i själva verket knöt man nävarna och kom ut mer laddade än någonsin. Liverpools klack hördes dock ändå mest vid den här tidpunkten på matchen då man sjöng, ”We´re gonna win, 4-3” för full hals.

Benitez började med att göra ett byte direkt i inledningen av andra halvlek. Steve Finnan hade spelat klart och in på planen kom Dietmar Hamann. Han gick med andra ord ner på en trebackslinje i ett försök att vända matchen. En chansning från hans sida men vad hade man att förlora?

Nu är vi framme i matchminut 54 och det som kan påpekas är att Liverpool hade haft några farliga chanser innan denna magiska tidpunkt. Alonso hade en riktig rackarrökare strax utanför Didas högra stolpe. Men som sagt var, i matchminut 54 hände det som gjorde att hoppets lampa tändes igen. Riise får på ett inlägg som våran kära lagkapten, Steven Gerrard fick huvudet på och lyckades nicka in 1-3. Stort jubel uppstod både på Ataturk Stadium och hemma i diverse vardagsrum och sportbarer här hemma i Sverige.

Efter det första målet han det bara i princip bli avspark innan Liverpool tog tillbaka bollen. Det var Smicer som drog på ett kraftigt högerskott i matchminut 56 och nu stod matchen 2-3 helt plötsligt. I matchminut 60 fixade Steven Gerrard en straff som Xabi Alonso skulle ta hand om. Detta var en riktig nagelbitare och inte blev det bättre av att han missade straffen, eller man kanske ska säga att Dida räddade den. Dock var Alonso väldigt snabb fram och slog in returen till 3-3 och nu bröt helvetet loss. Både bland fansen som blev ännu mer högljudda och även i matchen där det blev den ena farligheten efter den andra åt båda hållen. Den omtalade sex-minutersvändningen var ett faktum.

Matchen gick mot full tid och Shevchenko, Japp Stam, Gerrard, Garcia m fl hade fina chanser men ingen av dem fick in bollen och domaren blåste av. Fem minuter före full tid hade Liverpool dessutom gjort sitt sista byta ska tilläggas. Baros klev av och ersattes av Cisse. Nu var det dags för förlängning.

I denna förlängning var många spelare otroligt trötta och Milan var laget som tryckte på dessutom. Gerrard hade tagit steget ner och spelade högerback. Gerrard täckte skott och rensade, Carragher täckte skott och rensade och Dudek räddade skott som inte hade blivit täckt. Denna förlängning är nog den värsta del av en fotbollsmatch jag någonsin sett. Var som en otroligt hemsk skräckfilm ungefär där man sitter med kudden halvt över ansiktet och knappt vågar kolla men man måste kolla ändå!

I slutet av andra förlängningskvarten kom en väldigt matchavgörande grej som de flesta antagligen kommer ihåg. Kunde man få nobelpris i dubbelräddningar så borde Dudek ha första tjing på det priset. Shevchenko nickar bollen stenhårt och Dudek räddade men han släppte retur och bara från några meters håll får Sheva chansen på nytt men på något magiskt sätt får Dudek upp armarna och räddar bollen som går över mål i stället för i mål. Dudeks kommentar efter matchen var.

”Jag vet inte hur jag bar mig åt.”

Vid det här laget hade Jamie Carragher sån kramp så han kunde inte ens stå upp. Även fler spelare krampade i Liverpool och det såg mer ut som ett slagfält där det låg kroppar överallt och vred sig, än en fotbollsmatch.

Nu var det dags för straffar och de fem som plockades ut för straffar i båda lagen var följande spelare.

Liverpool: Hamann, Cisse, Riise, Smicer, Gerrard

Milan: Seginho, Pirlo, Tomasson, Kaka, Shevchenko

Straff 1:

• Serginho tar sats och missar hela målet.
• Hamann sätter sin straff (1-0)

Straff 2:

• Pirlo lägger nästa och Dudek räddar
• Cisse sätter sin lugnt och fint (2-0)

Straff 3:

• Tomasson sätter milans straff (2-1)
• Riise tar Liverpools och Dida räddar

Straff 4:

• Kaka skjuter fjärde för Milan i mål (2-2)
• Smicer tar Liverpools fjärde och skjuter mål (3-2)

Straff 5:

• Shevchenko skjuter och Dudek räddar
• Gerrard behöver inte skjuta sin straff för Liverpool har vunnit!

Så såg den magiska kvällen ut i sin helhet. Värt att tilläggas är att när Scheva stegar fram för att ta Milans femte straff så säger Carragher till Gerrard.

”Nu är det upp till dig om vi ska vinna”

Gerrard förstod allvaret i det Carra sa för ingen av dem kunde ens drömma om att Sheva skulle missa sin straff eller att Dudek skulle ta hans straff. Nu gjorde han det vilket antagligen kändes som en lättnad för Gerrard denna kväll.

Sportbladets krönikör Simon Banks sammanfattade det hela så här:

”Jag har sett Liverpool slå Milan i den största final som spelats. Liverpool – Milan 6-5 (0-3). Frågan är inte om de var värda det, frågan är om vi var värda att se på.”

Den frasen säger det mesta om vilken nivå matchen var på och så avslutar jag denna delartikel i denna serie. Fler artiklar kommer senare idag där ni får se höjdpunkter från den fantastiska finalen och mycket annat.